Nittitalisten

Helvete, igår var jag i Centrala Sumpan (fancy som fan) och drack jättebilligt vin med en eh bekant, vilket självfallet var trevligt och jättefint och så.

Grejen var att jag fick för mig att cykla dit, så jag hoppade på min cykel och tog mig de fyra-fem kilometrarna till Sundbyberg, låste fast min cykel, right and proper, gick och mötte T osv. Sedan gick vi bort till Tornparken, en vackert belägen gräsbildning med ett torn i mitten och drack vin, åt melon och jordnötter och pratade om grisar. Ok. Jättefint. Vi drack lite kaffe och sedan åkte T iväg och jag återvände till cykelstället, men finner endast ett uppknippsat lås. Kanske den sorgligaste synen man kan tänka sig, speciellt i onyktert tillstånd. Frågade A-lagarna om de sett något, snackade skit med dom ett tag, såg ledsen ut, åkte hem (hade SL-kort med mig. phew.). Kom hem, åt glass och tyckte synd om mig själv.

Idag ska jag jobba, men det har jag minsann ingen lust med. Så jag tänkte att jag kan tugga trasiga scones, dricka te och göra grimaser åt gäster istället. Blir skitbra. Fan vad härligt. Och så slipper jag sitta i min kvava lägenhet. Och mysa framför en film. Och laga god mat. Slipper allt, ja.

Fan också.