ATT GÖRA ALLT PÅ LISTAN


Vill ni veta något sjukt? Igår, efter att ha sprungit, gjorde jag ALLT på listan! Jag kokade lammstekjäveln till en äcklig gryta, jag gjorde tabbouleh och grillade lax, jag dammsög mitt rum och letade efter ett kollektiv. Kommer bli så vansinnigt ensam om jag inte letar mig bort från det här smutsvita jävla rummet.

Annars känner jag min ovanligt inspirerad, kreativ, pysslig. Jag vill SKAPA något. Jag vill GÖRA något, jag vill föda något, omvandla något, förmedla något. Att liv och hopp och sånt trams ska spira ur skräpet jag lämnat efter mig sedan jag slutade gymnasiet. Och det här har grott i mig ett tag nu. Vi måste börja packa vår andliga ryggsäck! Ge oss ut i universum! Etc, etc! Helig, helig, helig!

Puss.

MAN MÅSTE JU GÖRA NÅGOT



Nu ska jag ut och springa
Sen ska jag göra storkok (lamm, potatis, ris, kanske något vegetariskt).
Sen ska jag dammsuga.
Sen ska jag kanske leta boende.

Imorgon börjar jag åtta. Vet inte riktigt hur det känns. Lite jobbigt. Nio är den perfekta tiden för mig att börja. Vi byter meny imorgon. Nervigt.


Vill ha en spikmatta. Det hade varit så jävla värt att göra alla dom där sakerna oich sen lägga sig på en spikmatta, lyssna på Cohen och somna som ett barn sen.

Mynta


Om jag fick heta vad jag ville skulle jag heta Mynta. Mynta är så himla fint! Vacker planta, lite underskattat och jättenyttig för att hela och förnya kroppen och antagligen själen. Ja. Mynta!

Min mor satte lite mynta i balkonglådan nu i slutet av juli. Den tar sig aldrig riktigt och smakar lite blekt, men det struntade jag i och gjorde en mynta-mandelpesto i alla fall. Serverade den till en bit kyckling och en bulgur blandat med lite rostad vitlök och lite rostade tomater. Asbra. Såg ut såhär:

Ursäkta det tramsiga upplägget. Jag hade kul iaf. Fuck you, Gourmet.


OCH jag gjorde VÄRLDENS godaste rabarberpaj typ. Den smakar som en godisbit! Eller nåt sånt! Så fint och gott och enkelt att man blir helt galen. HEMLIGHETEN: Koka era stjälkar med några lagerblad. Perfekt. Se till att inte smuggla ner för många smaker. Paj ska va paj. Inte en ätbar potpurri. OK.



Det är inte tillräckligt mkt smör i smuldegen så den blev inte så brun. Men jättegott.

123-mördeg: 75g socker, 150 g, 225 g vetemjöl (inte special, för fan)
Kläm ihop allt fort. In i kylen. Vänta en stund. Kavla eller tryck ut i en pajform. Nagga botten. Kyl. Ugn, 200-225 grader i några minuter. Klar.


Koka rabarber - jag tog två stoora stjälkar och kokade ner som fan, men det kändes lite onödigt. Lägg alltså rabarber, lagerblad och socker efter smak i en kastrull och vänta på att det ska "smälta". Rör ibland. Ha ev. i en nypa salt.


Smulpaj: om det finns nåt över från mördegen, ta det och blanda i lite havregryn. Annars: havregryn, vetemjöl, smör och socker, en stor nypa salt (det ska typ smaka salt. det ska smaka smör) och ev. lite mandelmassa = blanda ihop.

Montera: Ta pajskalet. Häll i rabarberkompotten. Smula på smulpajdegen. Baka i ugnen i 175 grader tills den är fin. Pangpang, fire, fire. Kör bara.



F.ö. har jag haft en fantastisk Kväll/natt i uppsala. Verkligen. Otroligt inspirerande och fint. Jag är otroligt imponerad över att saker och ting ORDNAR SIG så jävla bra hela tiden. Det är sjukt. Och det känns bra.  Puss.


Minimal


Jag var ledig idag. Jag simmade 40 längder, gjorde lite andra övningar och bastade i en halvtimme. Helvete. Trött som ett jävla djur. Jag förstår inte.

Har i alla fall orkat åka in till stan och träffa R. Men det kändes inte så konstruktivt - det kändes mer som man samlat all världens trötthet i en väldigt trång burk och skakat, hällt ut innehållet på ett södercafé tillsatt kaffe. Men, det är fint. Hon åker ju snart! Men jag önskar att jag var piggare. Sova tidigt ikväll kanske. Igår blev jag helt plötsligt brutalt rastlös när jag skulle sova. Trots att jag varit uppe sen sex OCH jobbat.






Igår kokade jag in lax.
Det är skitgott. Med inkokt lax. Så sjukt underskattat. Laxen håller X antal dagar i kylen och blir egentligen bara godare med varje dag + det tar typ tio minuter att förbereda. Jag gör såhär:

Kokar upp vatten, ättika och socker (mängden är skitsamma egentligen - smaka på lagen, smakar den lite milt ättika-syrligt och lite sött är det bra), lite salt, lök, morötter, något lagerblad och ett par vitpepparkorn. Kryddningen går utmärkt att ändra lite hur som helst på - använd rödlök, silverlök, purjolök... Tillsätt chili, svartpeppar, vitlök, ingefära... Dillfrön eller dillkvistar, anis, en halv citron... Det mesta som funkar till lax funkar bra i lagen. Koka i tio minuter typ, eller längre om man orkar.

Kolla så att laxen är benfri, skär upp i portionsbitar (typ 120 g), lägg i en värmetålig form, häll (den varma) lagen över laxen och täck med folie. Låt stå en stund, typ en timme. Ställ in i kylen över natten. Nästa morgon: INKOKT LAX.

På bilden: spenat-paprika-gurka-kokta rödbetor-purjolök-sallad med enkel vinägrett på vitvinsbalsamico och rapsolja. Keso med örter (gärna dill, men hade ingen). Inkot lax. Citron. Fint.

Att föra pennan över papper



Ibland försöker jag läsa det jag skriver med en ovetandes ögon. Försöker radera de bilder jag har av mig själv, de bilder jag tror att andra har av mig och alla andra eventuella bilder som kan påverka en läsupplevelse och göra den subjektiv. Istället försöker jag tänka att vem som helst kan ha skrivit det här. Och då tänker jag att jag skriver så fruktansvärt dåligt. Det blir platt, oengagerat, upprepande. Det är sånt som gör att jag aldrig, ens för mitt innersta öga, ser mig själv publicerad i någon form.

Jag tvivlar mycket på min förmåga som kock - ja, jag har kapaciteten, rent fysiskt, att klara av ett köksjobb i några år. Men det skulle inte vara tillfedsställande. Det skulle inte vara lustfyllt någonstans. Jag trivs inte med människorna - inte på det sättet att de är dåliga människor eller så, men när jag tänker på min gymnasietid så var det fruktansvärt få jag tyckte var det minsta intressanta - kanske tre eller fyra av sjuhundra pers. Och jag tror att det viktigaste när man ska göra något är vilka man gör det med. Och ja, ja, jag borde inte döma hela restaurangbranschen efter min skola och min lilla erfarenhet, men de flesta har verkligen så brutalt annorlunda referensramar och erfarenheter att det ofta slutar i kommunikationssvårigheter och pinsam tystnad. Det är inte så kul. Det känns inte så tryggt.

Och jag tycker verkligen om att skriva. Och jag antar att man egentligen ska göra det man vill göra, det man tycker om. Inte vara rädd att inte ha någon inkomst, att inte klara av det, att inte lyckas.

"Annars är man bara en liten lort."


Idag ska jag jobba, springa och kanske göra blodpudding. Puss.

som en mindre elefant



Potatissallad med "salladsost" (=fetaost gjord på komjölk) och diverse färska kryddor, citron, lök, vitlök.


TO MAKE THIS YOURSELF, FOLLOW FURTHER INSTRUCTIONS:

 Koka potatis. Koka mycket, potatis är jättegott.
Stek lök under tiden - löken ska  vara tunt skivad och stekas på låg värme i valfri fettsort (smör är gott, olja är billigt) ungefär lika länge som potatisen kokar. Hacka ner några vitlöksklyftor också, salta och peppra rejält.

Gå ut i balkonglådan och hämta de örter du känner börjar ta över din 50 cm långa balkonglåda. Jag valde citronmeliss, några blad körvel (eller är det kyndel?) och massor av gammal slätbladig persilja som stod och dammade inomhus. Hacka fint. Smula sönder lite "salladsost". Rör ihop citronskal, citronjuice, oliv eller rapsolja eller skirat smör eller vad ni än känner för - ja, majonnäs och creme fraische och yoghurt går också bra - ev salt, peppar. Lägg ner örterna, skuren potatis, smulad ost. Smaka av. Ät upp.

 Jag avnjöt den med en rostbiff som jag inte bär ansvaret för. Nu är det kaffe!


Jag har sprungit... 23 km de senaste dagarna. Får typ utslag. Menmen. Fötterna är rätt fina! Och idag såg jag Mammut, Lukas Moodyssons "senaste" och den var asbra tycker jag. Välgjord som fan.

Honung









Blåbärskaka som var sådär. Eller, alltså, den var ju god, men den är godare med äpple i. Det här är mandelmassa-blåbär. Tror det hade varit godare med hela mandlar eller kanske hasselnötter. Blåbären dödade liksom mandelsmaken.






Jag gjorde scones. Jag borde ju egentligen vara tröttast i världen på scones, men... jag tycker det är skitgott. Här är en variant med dinkelfullkornsmjöl och apelsin. Fet creme fraiche och sylt på . Tycker inte att clotted cream är så jävla spännande. Det smakar grädde, vilket ju är gott, men ah, nä, jag gillar det syrliga i creme fraische tillsammans med den söta, runda smaken av scones. Antar att färskost hade funkat, men det har lite fel konsistens tycker jag.






Hehe, glömde vända på bilden. Spenat-bondbön-tomat-sallad, senapsdressing (dijon, vitvinsvinäger, rapsolja, lite honung, salt och peppar) + rökt lax och hasselnötter. Honungen kanske var lite överflödig med laxen men jag kände den ändå inte så. Haha. Värdelöst. Prova med svensk senap nästa ggn kanske. Bondbönor är kärlek.

Puss.





Om det finns en Gud!


Helvete, igår var jag i Centrala Sumpan (fancy som fan) och drack jättebilligt vin med en eh bekant, vilket självfallet var trevligt och jättefint och så.

Grejen var att jag fick för mig att cykla dit, så jag hoppade på min cykel och tog mig de fyra-fem kilometrarna till Sundbyberg, låste fast min cykel, right and proper, gick och mötte T osv. Sedan gick vi bort till Tornparken, en vackert belägen gräsbildning med ett torn i mitten och drack vin, åt melon och jordnötter och pratade om grisar. Ok. Jättefint. Vi drack lite kaffe och sedan åkte T iväg och jag återvände till cykelstället, men finner endast ett uppknippsat lås. Kanske den sorgligaste synen man kan tänka sig, speciellt i onyktert tillstånd. Frågade A-lagarna om de sett något, snackade skit med dom ett tag, såg ledsen ut, åkte hem (hade SL-kort med mig. phew.). Kom hem, åt glass och tyckte synd om mig själv.

Idag ska jag jobba, men det har jag minsann ingen lust med. Så jag tänkte att jag kan tugga trasiga scones, dricka te och göra grimaser åt gäster istället. Blir skitbra. Fan vad härligt. Och så slipper jag sitta i min kvava lägenhet. Och mysa framför en film. Och laga god mat. Slipper allt, ja.

Fan också.

Vodka & vatten


DEN SENASTE VECKAN:

1. Krogen. Helt fail. Ska inte gå in närmare på vad som hände men... jag KAN inte blanda. JAG FÅR INTE BLANDA.
2.Jobbat! Sick.
3. Tränat som ett jävla djur. Idag sprang jag 8 km på ca 45 minuter. Jag är oslagbar.
4. Upptäckt Anna Järvinen http://open.spotify.com/track/5psJeEJKTawOmVh7gfNp9R Götgatan och Koltrast! Och eventuellt PS, Tjörn (haha)
5. Ätit prinsesstårta.
6. Haft det jävligt kärvt ekonomiskt.
7. Varit arg på människor, stirrat argt på människor, varit aggressiv mot människor.
8. Saknat Rexkex!!! Åhh kom tillbaka min älskling, så vi kan lägga pärlplattor och äta skållade mandlar!
9. Skrivit typ tre texter. Varav en var riktigt bra, de andra var ganska... okej.


HEJDÅ.

Sommarens frukter falla


Jag är en billig tjej. Jag tycker om sill, blodpudding och pannkakor. Jag äter hellre potatis än pasta. Jag försöker att inte ha en telefonräkning över 400 spänn. Det är inte så att jag är snål, men släpper man på alla spärrar sitter man ju där sen med ankleverpastej, mirabeller, oxfilé och tryffelolja och vet inte riktigt längre vem man är och vad man vill i livet. För varför ska man steka kött när man kan göra ånga egen blodpudding eller göra en riktigt fattig gubbröra? Dessutom nöjer jag mig oftast med vatten till maten. Om jag skulle dricka något annat är det bara ren galenskap. Nej, impulsivitet är inget som klär en ung kvinna som jag.

Men i ärlighetens namn börjar jag bli lite lite lite trött på livets enkla njutningar. Jag skulle vilja ha långbakat fläsk. Uttorkad, uppkokt, confiterad lammlägg. Vilda laxar, pocherad sjötunga, färsk hummer. Franskt smör och nyplockade kantareller. Oxsvansragu med massa strävt rödvin i. Nyklippt gräslök. Halmbakade morötter. Vildhallon! Ingrid marie! Mandelpotatis! Renskav! Jag skulle så himla gärna vilja äta som en prinsessa. Det behöver inte vara mycket, men lite lite lite. Lite färsk pasta fylld med riktigt färsk ricotta och parmesan och mild, späd spenat. Varm choklad gjord på just choklad. Det skulle sannerligen vara himmelskt, mina vänner. Men jag får nog ta det lite lugnt. Vänta en stund, tills dess att ekonomin och skördarna stabiliserar sig.

 Kanske är det så, att jag ser fram emot hösten som kommer. Efter rotfrukter, äpplen och kål. Svamp. Kött. Timjan. Åh. Efter lite mörkare kvällar. Lite mysigare kläder. Lite fetare efterrätter. Ja, det är nog så. Snart är det minsann skördetid!

RSS 2.0