Nittitalisten

Upp sju, tuggar i mig två ägg och en suger upp en fet fin kaffe, kollar på random sit-com, tränar i 45 min, känner sig duktig. Äter lunch. Går på promenad. Känner sig duktig. Äter lite mer.

Utöver att träna och äta och gå omkring har jag också lyckats med någonting väldigt bra:
Söka jobb!

Jag vågade mig till och med på att ringa. Men hon svarade inte så, eh, mycket väsen för ingenting. Satt och pratade mig igenom hela samtalet, med mig själv, i kanske en kvart innan. Helt livrädd. Haha. Jag ska också ta ett snack med min ömma moder och be henne lära mig allt om CV-skrivandets ädla konst och liknande. Har försökt använda avstamp.nu men jag vet inte, det känns så himla långt ifrån den bransch jag söker inom. Kan ju i och för sig vara värt ett försök. Snart. Sen. Nån gång. Kanske. Uhh.

Snart middag, snart hårdsteka en massa röding. Med blomkålspuré och vitkålssallad på färsk vitkål och sjuukt mycket pressad citron över allting. Möms möms möms.

Åh, såg ett par avsnitt av In Treatment också. Sjukt bra! Synd att jag inte ens har självdiciplinen att följa ett tv-program. Vad är jag för slags jävla nittitalist egentligen? Måste bli lite ordning på mig. Måste börja dricka drinkar och sluta ha bekväma skor. Måste göra en dagens outfit. Men ärligt talat. Jag sitter barfota med en skrynklig tröja från MQ och ett par slitna jeans som jag köpte på H&M i typ... åttan? De funkar dock om man stoppar in dom i några feta stövlar och stapplar omkring, då ser man ut som en backpacker och det är ju en still som de flesta unga, hippa söderkids eftersträvar... Eller?