Nittitalisten

Det är tvåtusennio, det är en ny blogg, ett nytt försök. Jag har mål i livet. Man ska visst tänka positivt, och gärna ekologiskt, helst väldigt etiskt och det är rätt sexigt att återvinna.

Men vet ni vad. Jag slår ett slag för dekadens och jag slår vem som helst. Igår sov jag elva timmar (jag brukar snitta på ungefär sex timmar), låg i dödsångest, åt två alvedon och något naturläkemedel och tänkte att nu är det fan dags att shape up and create a blog, det verkar ju funka för alla andra. Det verkar funka för blondinbella och vi lär ju va födda på samma sjukhus, i samma stad, samma år. Så varför inte? Lite foton, lite egna åsikter, lite bakfylla, lite kläder, lite blod, svett och tårar. Perfa.

(Anledningen till min "dödsångest" är förövrigt en sjukt jobbig praktisk projektredovisning. Den generalla hälsningsfrasen på min skola är den här veckan är: "skjut mig.". Inte mer, inte mindre.)