Nittitalisten

Ännu en fantastisk dag. Har haft två muntliga redovisningar idag, utan tillskymmelse till papper i händerna. Skitdrygt, kände mig bara dum. Jag lämnade alltså TVÅ redovisningar/manus/stödord på golvet hemma. Alltså, för det mesta är det ju lugnt om snacka om saker och ting framför en grupp, men rent retoriskt blir det ju bara dåligt och jag blir förvånad ifall de som lyssnade förstod någonting över huvud taget. Tror framför allt att det beror på att när man improviserar vilt så är det svårt att återknyta till det man började med att säga eftersom man helt enkelt inte kommer ihåg vad man började med att säga.

Det är ju rätt mycket press. Och sånt. När man står där. Framför tjugo finniga tvåor som är upptagna med att sova. Yes, yes. Absolut. Prestationångest, that's it.

När redovisnignarna var klara styrde jag stegen mot psykologiklassrummet, där jag hade en ganska gemytlig lektion med mina tre-fyra klasskamrater. Vi var 24 pers uppskrivna på kursen från början, tolv hoppade av när de fick veta att de skulle ha den lärare vi har haft och resten slutade bara gå. Just den läraren är inte speciellt populär. Han är en mycket beläst, berest och belevad man men saknar tyvärr de rätta pedagogiska egenskaperna som krävs för att tillfredsställa människorna på Stockholms hotell- och restaurangskola. Så alla slutar. Det jobbigaste är att jag inte kan sätta fingret på vad han gör för fel, men när jag går ut ifrån klassrummet känns det som att jag sovit i två timmar och drömt väldigt konstiga drömmar. Jag lär mig ingenting. Han har inte lärt mig mycket. Nej, det är helt enkelt något som inte riktigt funkar för mig. Synd på ett intressant ämne som psykologi.

Efter sista lektionen i Psykologi B NÅGONSIN drog jag omkring ett tag, hade lunch, en lektion till (som jag slutade tidigare ifrån), gjorde några uppgifter osv. Sedan bestämde jag mig för att i alla fall gå ner och småprata lite med min religionslärare. Gick alltså ner till hans klassrum, han möter mig mitt i gången och säger att han har goda nyheter och att vi ska prata lite, så vi sätter oss ner i uppehållsrummet och han har bestämt sig för att ge mig ett MVG. Detta efter att jag och en kompis satt kvar i klassrummet en stund efter att de andra gått och pratade lite och han tyckte det var jättefint och bra och att jag visade på MVG-kvaliteter och såna grejer. Blev så sjukt, genuint, jätteglad.

Fin dag.

Kom hem, städade hela mitt rum (alltså ni vet... dammsög och dammade och småplockade lite.) så allt är väldigt fresh. Misslyckades med middagen men... det är väl okej. God sallad i alla fall. Funderar på att ta en lite promenix. Fint väder, som fan. Lär ju dessutom inte vara samma tryckande värme nu.