Nittitalisten

Imorse promenerade jag in till Järna, handlade lite och mådde i morgonsolen. På vägen hem, på den strålande jävla landsvägen som jag kommer sakna resten av mitt liv, plockade jag några deciliter hallon. Hade jag haft gummistövlar på mig hade jag gått all in, fryst in hela landsvägen till vintern. Åh, hallon. De smakar inte alls som trädgårdshallon. De är mildare och dovare i smaken. De är lite som en nordisk sommar. Lite taggiga och svåra, men magiskt vackra och de påminner en om något lite ospecifierat. Barndomar, skrapsår på knäna, järnsmaken i munnen. Allt som är så himla bra.